Född Marianne Hederström
i Gällivare, uppvuxen i Kiruna och Skellefteå.

Kirunaflickan som blev fotograf, författare, världsmedborgare, vagabond och levnadskonstnär.

"Den största av alla konstarter är konsten att leva!"
Den amerikanska författarinnan Anaïs Nin beskrev sin vän Marianne Greenwood så här: "Marianne är den ständiga vagabonden. Hon är rastlös i storstäder och hon drömmer ständigt om fjärran platser. Hon har en sällsynt begåvning för vänskap, den gäller inte bara infödingar, vars språk hon inte talar, utan alla hon tillfälligt gästar lite varstans i världen. Folk älskar att ta emot henne. Hon är en underbar historieberättare. Lyssnare förs som av vinden, än hit, än dit, och får uppleva färger, dofter, äventyr – även utan att se det rika fotografiska materialet från alla hennes resor. – Den största av alla konstarter, säger Marianne, är konsten att leva!"

Uppvuxen i övre Norrland kom Marianne strax före andra världskriget till Stockholm och Konstindustriella Fackskolan (Konstfack) Efter diverse arbeten, bland annat som arkitektritare av värme- och sanitetsprojekt begav hon sig under kriget till hotellskola i Lausanne. Fastnade efter några år i Paris och begav sig därefter på 50-talet till den franska medelhavsstaden Antibes där hon i sju år bodde i Musée Picasso. Fungerande som museets "husfotograf" förevigade hon inte bara dess samlingar utan också Picasso med familj och gästande konstnärer, bl.a. Matisse, Chagall, Miró och Leger.

Vid den tiden startade hon också ett mångårigt samarbete med Evert Taube, som varje år under långa perioder bodde i Antibes. Tillsammans med honom planerade man en gemensam bok om Guatemala dit Marianne i början av 60-talet begav sig. Evert Taube dök emellertid aldrig upp och Marianne inledde nu på egen hand en karriär som porträttfotograf. Under flera årtionden levde hon med ursprungsfolken såväl på de amerikanska kontinenterna som på Söderhavsöarna, i Papua Nya Guinea och i delar av Asien. Mariannes böcker liksom artiklar och fotografier har publicerats i flera länder.

Marianne levde även sina sista år i Antibes, Frankrike.

Marianne tilldelades Lifetime Achievement Award av Wingsquest Foundation i New York 2005.